Host, Host, Host

Det värsta med denna förkylning är faktiskt att jag inte har någon röst. Jag har varit hes i en vecka  och då menar jag så hes att jag skriker allt vad jag orkar men det bara väser lite, och jag måste upprepa eftersom  ingen hör vad jag säger. Viska ska man inte göra det sliter på stämbanden. Att då vara på  tjejweekend där man vill snacka mycket har varit lite frustrerande, då vi alla har åsikter som ska framföras.  Lite lindring vart det dock av Irish coffee och kanske beror det på att jag inte kunnat hålla tyst som hesheten är så seglivad. Ska nu försöka hålla snattran.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0